Ett fenomen som diskuterats flitigt ända sedan 1974 är ”det svenska musikundret”. Med detta menar man det faktum att ett litet land som Sverige kan producera och exportera så mycket bra musik, och nästan hålla jämna steg med musikbranschen i länder som USA och Storbritannien, trots att vi bara har en bråkdel av deras befolkning. Att man nämner just 1974 som starten för detta musikunder beror på att det var året för två stora händelser som satte svensk musik på den internationella kartan: ABBA vann Eurovision med ”Waterloo”, och Björn Skifs med sin grupp Blue Swede blev de första svenskarna någonsin att hamna på topp 10 på de amerikanska Billboardlistorna med låten ”Hooked On A Feeling”.
Sedan dess har en rad framgångsrika svenska musikexporter avlöst varandra. Om man nämner namn som Roxette och Ace of Base vet till exempel de flesta i den engelskspråkiga världen vilka de är, och mer samtida exempel är Swedish House Mafia och Avicii. Dessutom kryllar det av svenska låtskrivare och producenter även i den engelska och amerikanska popvärlden, där ett par av de mest kända namnen är Max Martin och Redone. Många skulle kanske till och med säga att den svenska musikbranschen har gått om storspelarna USA och Storbritannien, och det finns onekligen argument för att stödja detta. Till exempel slogs ett rekord redan år 2002, då Stim för första gången fick mer pengar från Storbritannien än de fick betala till landet; man hade med andra ord spelat mer svensk musik i brittisk tv och radio än vi hade spelat brittisk musik i svensk tv och radio. Detta har med åren gjort att Sverige framförallt har kommit att förknippas med popmusik utomlands, på samma sätt som exempelvis Korea framförallt förknippas med K-pop, trots att landet exporterar så mycket mer (till exempel moderna bilar, tack vare företag som Hyundai).
Lika mycket som det har talats om det svenska musikundret (i både svenska och utländsk media) har det spekulerats kring vad som är bakgrunden till dessa framgångar. Alla har olika svar på den frågan, men ett svar som återkommer ofta är de svenska kommunala musikskolorna. Det faktum att så många barn och ungdomar i Sverige får lära sig musikteori och att spela instrument från en tidig ålder gör att man verkligen fångar upp och tar tillvara på den musikaliska talang som finns i landet.
